Suomeksi     English

Levnadsbeskrivning

Vi är Elgas två år yngre lillasyster Nellys två döttrar. Även om vi är födda och uppvuxna i Stockholm så har vi spenderat mycket tid i Finland. Dels alla sommar- och jullov i vår pappas lägenhet i Helsingfors, i vilken Elga bodde under vinterhalvåret från 1964. Dels i Elgas hus i Ruovesi under några veckor varje sommar, från tidigt 60-tal och framåt.

Vi är svenskspråkiga men vi talade finska med Elga. Elgas förstaspråk blev finska, hon gick i finsk skola, hon talade finska med sin syster och sin man. Men som liten talade hon först tyska och hon talade tyska med nästan alla släktingar. Med sin pappa talade hon ryska. Förklaring till detta hittar vi i släktens historia vilket vi ska försöka berätta lite om.

Elgas mamma Olga och pappa Edgar, har till stor del samma släkt, de var kusiner. Olgas pappa var bror med Edgars pappa.

Olgas mamma var Adéle Bandholtz, Edgars mamma var Charlotte Frankenhaeuser, båda från, likt Sesemann, tyskättade viborgska släkter som kräver mångdimensionella släktträd.

Då Viborg förlorades till Ryssland 1710 flyttade en del av de tyskättade till Borgå, en del blev kvar och en del började flytta till det framväxande St Petersburg. Viborg återfördes till Finland i samband med bildandet av storfurstendömet Finland 1811 och var Finlands näst största stad vid Finlands självständighet 1917 och fram till 1939. Förorten Tienhaara ("vägskäl" på svenska), där Elga växte upp, ca sex kilometer väster om Viborg, evakuerades tillsammans med staden under vinterkriget 1939-1940 och avträddes till Ryssland den 13:e mars 1940. Staden återerövrades av Finland 1941, viss återflyttning skedde, men föll till Ryssland återigen 1944.

Viborgs öde har gjort att dessa släkter idag knappt alls finns kvar i Viborg.

Elgas mamma Olga föddes 1895 i Gori, Georgien, då Ryssland. Elgas pappa Edgar föddes sex år tidigare i Tbilisi, Georgien, ca 50 km öster om Gori.

Deras gemensamma farfar Georg Hermann Sesemann, som bodde i St Petersburg, hade tolv barn varav nio söner. I slutet av 1880-talet flyttade familjerna till fyra av sönerna, däribland Olgas och Edgars föräldrar, till Gori i Georgien, då Ryssland. Där byggde de upp en såg tillsammans med en femte son som redan var etablerad i Georgien.

I slutet av 1890-talet, när Olga bara var ett par år och Edgar ca åtta år, lades sågen ned p g a lönsamhetsproblem och de flesta av Georg Herman Sesemanns söner med familjer flyttade tillbaka till St Petersburg. Olgas mamma Adéle dog i Georgien 1898 och hennes pappa Ernst gifte om sig i St Petersburg 1899 med Mary Clara Sesemann, som blev Olgas styvmor. Familjen fick ytterligare tre flickor som föddes i St Petersburg. Så Olga har nu två storasystrar, en storebror och tre stycken yngre halvsystrar. När Olga började skolan i St Petersburg gick hon i den tyskspråkiga Annenschule.

I och med ryska revolutionen och Finlands självständighet 1917 flyttade de flesta av de tyskättade viborgska familjerna i St Petersburg tillbaka till Finland, många just till Viborg. Nästan alla i den sesemannska släkten flyttade från Ryssland, men några blev kvar.

Olga och Edgar gifte sig 1921 i Viborg och flyttade till Tienhaara utanför Viborg. Elga föddes 1922 och systern Nelly föddes 1924.

Edgars pappa Alfred var disponent för en linoljefabrik i Tienhaara sedan 1908. Edgar har studerat till diplomingenjör i Tyskland och går i faderns spår och efterträdde honom som disponent för oljefabriken. Familjen flyttade in i disponentvillan som låg på fabriksområdet.

Edgars förstaspråk var ryska och hans finska var ganska dålig men en stor del av arbetarna ska ha varit rysktalande. Även en del andra släktingar var i första hand rysktalande. Edgars storebröder Gerhard och Harry var rysktalande. Gerhard bodde i Tienhaara men Harry blev  kvar i St Petersburg och dog troligtvis 1942 i Leningrad/St Petersburg. Edgar hade också två systrar, storasystern Clara Alice som flyttade till Paris och lillasystern Anna Mary som dog endast fem år gammal i Georgien.

På så vis lärde sig Elga även ryska. Så Elgas första språk var tyska, sen ryska och det var först i skolan som hon lärde sig finska på riktigt och även svenska.

Linoljefabriken låg utmed järnvägen, med egna stickspår, ca 500 meter väster om Tienhaaras tågstation. Elga och lillasystern Nelly gick i finskspråkig skola inne i Viborg och åkte tåg från Tienhaara till Viborgs centrum. Sträckan var bara ca sex kilometer och det fanns bara ett tågstopp på vägen, så resan tog bara ca tio minuter. Elga och Nelly åt ofta lunch i Viborg hos någon av deras mammas fem systrar, som alla utom Ellen, bodde i Viborg. Även många andra släktingar bodde i Viborg och Elga och Nelly besökte ofta sina sysslingar Margarethe Frankenhaeuser och Karin Frankenhaueser (finlandssvenska: småkusiner). Dessa var 20 - 25 år äldre än Elga och Nelly och får väl räknas till de många barnlösa tanter som fanns i Elgas uppväxt.

Edgar hade tre olika hobbies. Han byggde fioler i olika storlekar ända upp till cello och även andra finsnickerier. Han odlade kaktusar, hundratals, inomhus och i uppvärmt växthus. Han var en avancerad amatörfotograf, även halvformat och glasplåtar. En del foton är uppställda gruppfoton där han själv kan se lite stel ut, troligen delvis beroende på att det är han själv som var fotografen med hjälp av självutlösare. Men många bilder är stämningsfulla och fina snapshots vilka känns mycket moderna.

De flesta bilder här som är tagna under 20- och 30-talet är tagna av Edgar. Han tog många bilder av släkt och vänner men framför allt av barnen. Många visar hur Elga leker med sin syster och enligt Elga så är det en sann bild, då de sällan umgicks med andra än släkten. Många i släkten var dessutom ogifta och barnlösa. De lekte inte med barnen på orten och skolkamraterna var ju i Viborg.

På sommaren var familjen ofta i Tikkala. Det låg inte så långt från Tienhaara, det tog kanske 20 minuter med bil, det var bara ca sex kilometer fågelvägen. Tikkala köptes av Olgas och Edgars farfar Georg Herman Sesemann 1861. Tikkala var en lantegendom med ca tre bostadshus, uthus och ekonomibyggnader med land och vatten. Det låg ca sex kilometer norr om Viborg och hade sjökontakt med Finska viken.

Med tiden byggdes fler hus och en del av släkten bodde där året om. T ex Osvald Parland, gift med Ida Maria Sesemann (kusin till Olga), omgift med Ellen Sesemann (syster till Olga), bodde med de fyra sönerna (Henry, Oscar, Ralf och Herman) året runt i ett hus under tiden ca 1914 - 1920, därefter som sommarbostad.

På ytan kan familjen uppfattas som strikt i sin borgerlighet, men i släkten fanns det många med konstnärliga, tekniska, intellektuella och akademiska yrken och entreprenöranda. Av de tolv barnen till Georg Hermann Sesemann har nästan alla studerat utomlands och flyttat runt i olika länder. Släkten kan även ståta med Finlands första kvinnliga doktor, Lydia Sesemann, brorsdotter till Georg Hermann, som doktorerade i kemi vid Zürichs universitet 1874. Så att läsa böcker, vara intresserad av naturvetenskap, teknik, konst och musik var normalt.

I disponentvillan på fabriksområdet i Tienhaara bodde de nästan ända fram till kriget. Man hade en trädgård med fruktträd, bärbuskar och man odlade rotfrukter för husbehov. Man hade två växthus, varav ett med Edgars kaktusar. Hushållet bestod av Edgar, Olga, Elga och Nelly. Man hade en hushållerska, gårdskarlssysslor utfördes av fabriksarbetarna. Edgar hade ett kontorsrum för fabriken i villan så det var lite liv och rörelse i huset. Man hade hund, först en grand danois och sedan en boxer och papegojor. Inga katter. Familjen hade bil och körhästar fanns i omgivningen.

Olika saker, minnesbilder, från barndomen återkommer i Elgas måleri. T ex telefonstolpar, elstolpar, ett tranformatorhus som fanns några hundra meter från huset är avbildat på omslaget till hennes roman från 1959 om hennes barndom, Kuvajaisia - Erään omakuvan taustamaisemaa ("Speglingar - ett självporträtts bakgrund"). Ånglokomotiv, tågspår, fioler och branta hustak med vindsfönster. Allt detta fanns i närheten av barndomshemmet.

Minnesbilder från barndomen som finns i Elgas målningar återkommer under många tidsperioder i olika skepnader.

Elgas pappa Edgar dör oväntat den tredje maj 1939 efter bara ett par dagars sjukdom, tre dagar innan han skulle fylla 50 år.

Det innebar stora förändringar för familjen på alla vis. Man måste även flytta ut ur disponentvillan till ett mindre hus i närheten, där Edgars pappa, den tidigare disponenten, bodde fram till sin död, 1931. Möbler, fioler, kaktusar och papegojor såldes.

Släktegendomen Tikkala har avyttrats några år tidigare, av ekonomiska skäl.

Mycket i livet ändras och än är året inte slut.

Den 30:e november 1939, Sovjetunionen anfaller. Viborg ligger bara ca 60 kilometer från gränsen till Sovjet. Flyglarmet går och skollektionen avbryts. Alla elever förpassas till källaren. Efter ett tag kommer rektorn och förklarar att skolan stängs tills vidare, alla elever måste omedelbart ta sig hem. Elga har beskrivet känslan just då som "det var den lyckligaste dagen i mitt liv".

Elga är 17 år och fri från skolan, nu börjar det nya livet. Till att börja med innebär det att gå hem från skolan, ca sju kilometer, i snön, all trafik med passagerartåg och bussar är stoppad.

De första dagarna i december går flyglarmet lokalt i Tienhaara då och då och man tar sig till iskällaren som skydd.

Efter några dagar kommer bud om att man måste evakuera Tienhaara mer eller mindre omedelbart. Familjen samlar ihop det man kan, det blir mest kläder, silver och foton och ger sig av västerut på spark och kälkar. Man sover första natten på golvet hos en bonde.

Ibland får man åka tåg med täckta lyktor, ibland bor man hos någon okänd eller en släkting. Efter ett tag så kommer familjen fram till Helsingfors.

Släktens ekonomi hade bitvis drabbats redan av den ryska revolutionen och den framväxande sovjetkulturen, vilken gjorde det svårt att vara handelsman i Ryssland och många fick lämna företag, anställning, egendom och mark. Men även efterfrågan av kunskap förändrades. T ex Edgars äldsta bror, Gerhard Sesemann var utbildad jurist i tsarryssland, kunskaper som inte efterfrågades längre. Olgas syster Ellens man, Osvald Parland, var järnvägsingenjör, men även om hans kunskaper efterfrågades också i Finland så var problemet att han talade ryska och tyska, vilket gjorde det svårt med försörjningen. Många i släkten var också ogifta barnlösa kvinnor.

Nu fick många återigen lämna egendom, hus och hem, för att börja bygga en ny framtid. Att familjen just bara ett halvår innan krigsutbrottet hade förlorat pappan gjorde naturligtvis saker svårare. De flesta av de tyskättade viborgska släktingarna hamnade i Helsingfors, det gällde även Elgas familj och de närmaste släktingarna.

Hur det gick till vet vi inte, men Olga, Elga och Nelly blev inkvarterade i en lägenhet om ett par rum och kök med balkong med utsikt på Parkgatan 2 ( nu nr-ändrat till 6 ) i den finare delen av Helsingfors vid Brunnsparken.

Nu var många inom släkten utan tillgångar. Olga började arbeta som gardinsömmerska, lillasyster Nelly fortsatte sin skolgång. Olgas halvsystrar jobbade som pianolärare, frisörska och konservatorassistent på Nationalmuseum. I samband med att bl a Tienhaara avträddes till Sovjet enligt fredsvillkoren efter Vinterkriget i mars 1940, fyllde de finländska soldaterna lastbilarna med värdefullt gods från de övergivna husen. I en lagerlokal i Helsingfors hittade Olga sin Singer-symaskin som hon återfick. Denna användes för hennes hemarbete.

Mitt i detta började Elga på konstutbildning.

Elga Sesemann började studera vid Finlands konstakademis skola i Helsingfors på hösten 1940. Här träffade hon den två år äldre Seppo Näätänen, sin blivande make, som också var elev vid skolan. 1943 målade Elga en nakenstudie på skolan. Rektorn "korrigerade" med egen pensel målningens gröna hudton till rosa. Detta ledde till att Elga bytte skola till Fria konstskolan i Helsingfors, där hon studerade 1943 - 1944.

I konstskolan rökte hon sin första cigarett. Det blev inte den sista.

Elga ställde ut på flera olika samutställningar under studietiden och fick goda recensioner.

I mars 1945 hade Elga sin första separatutställning. Utställningen var på Konstsalongen på Unionsgatan i Helsingfors. Det finns en tolvsidig broschyr med förteckning av de 52 verken och fem bildsidor. Utställningen fick mycket goda recensioner och verken sålde bra.

Hon gifte sig med Seppo under solförmörkelsen i juli 1945 och de flyttade till en ateljévåning på Brändö i Helsingfors.

Under 1946 knöts Elga till Galerie Hörhammer i Helsingfors, ett av de ledande gallerierna i Helsingfors under en stor del av 1900-talet. Hon deltog i sammanlagt sex olika samutställningar under 1946, varav en i Oslo.

1947 deltog hon i sammanlagt tio utställningar, varav två i Stockholm. I Tammerfors hade hon i januari en stor separatutställning med 35 verk, 25 oljor och tio pasteller. Även här fick hon stor uppmärksamhet och fina recensioner och målningarna sålde bra. Det var med stor hjälp från försäljningsintäkterna under 1945 till 1947 som nästa flytt och husbygge kunde ske.

Under 1945 bestämde sig det unga paret, Elga var 23 år och Seppo 25 år, för att lämna Helsingfors. De har gift sig och nyligen skaffat ett hem och arbetsateljé. Elga har just haft en utställningssuccé och en konstnärskarriär började ta form. Men de ville bygga ett hus, tillräckligt isolerat för att ge arbetsro, och i ett naturskönt område för att ge inspiration. Valet föll på området kring kyrkbyn Ruovesi och sjön med samma namn norr om Tammerfors. Ruovesi har dessutom en historisk roll i Finlands kulturarv med målare som Akseli Gallen-Kallela, Hugo Simberg, Werner Holmberg och Ellen Thesleff som alla bott och varit verksamma i området.

Seppo kände till omgivningarna. Han var född i Vasa men uppvuxen och gick i skola i Tammerfors. Han har även under sin ungdom varit i Ruovesi, som ligger ca 80 kilometer norr om Tammerfors, i samma sjösystem som börjar vid Tammerfors som fortsätter norr ut till Virdois.

De åkte båt på sjön Ruovesi, där Akseli Gallen-Kallela 1895 byggde sin stora ateljé. Stranden på nordöstra sidan var i stort sett obebyggd på 1940-talet förutom några bondgårdar. De valde ut en strandsträcka de gillade, mest beroende på de stora stenarna som såg ut att vara på väg ner genom skogen från bergsluttningen.

De ritade ut en tomt på kartan och förhandlade med markägaren. De tyckte priset var lite högt, vilket kunde ses i deras ansikten. Pruta, viskade markägaren.

Tomten är trekantig, med den längsta sidan utmed stranden.

Tomten styckas av under 1945 och säljs till Elga och Seppo 26:e juni 1946.

De flyttade dit ett gammalt härbre, stockvis, som byggdes upp två meter från vattenbrynet. I söderväggen mot sjön gjorde man ett fönster och i ett hörn av det enda rummet murade man en öppen spis. I härbret bodde Elga och Seppo under sommarhalvåret 1947 och 1948 under bygget.

Det stora ateljéhuset som Seppo ritat byggdes av lokala timmermän tillsammans med Seppo. Huset består av en stor ateljé med fyra meters takhöjd och stort fönsterparti mot norr. Mot söder, i souterräng, finns kök och kammare och ovanför dessa ett stort sovrum som även fungerar som ateljé.

Elga och Seppo flyttade in i stora huset under senare delen av 1948 och firade jul i huset.

Huset hade en grävd brunn på tomten men saknade el. I köket fanns en vedspis för matlagning och värme. I kammaren fanns en stålsandugn, fungerar som en kakelugn. I stora ateljén fanns en öppen spis. I den övre ateljén/sovrummet fanns en murstock men ännu inte någon eldstad. Efter något år installerades en likadan ugn som finns i kammaren. Långt senare, på 1980-talet, installerar Elga en järnkamin i stora ateljén då det är mycket opraktiskt att elda ved i en öppen spis för att få värme.

Man ska tänka på att det fortfarande rådde brist i Finland på olika förnödenheter efter kriget, t ex fick man ansöka om att få köpa spik och annat byggnadsmaterial. Huset byggdes delvis av träden från tomten. Det gamla härbret står där än idag.

Det gick ingen väg till huset. Det fanns dock en skogsväg ca 300 meter från huset och därifrån en stig.

Seppo tog anställning som teckningslärare i Ruovesis skola (Ruovesi Yhteiskoulu). De hyrde en lägenhet i själva byn där de bodde under en del av vintern, bl a för att det vid visst väder var mycket svårt att ta sig från huset till byn. Närmaste vägen var över sjön, ca fem kilometer, men det var ju svårt när isen varken bär eller brister. De hade motorbåt, men de hade aldrig körkort eller bil.

Under 1948, 1949 och 1950 hade Elga avsevärt färre utställningar än under åren innan. Vi kan tänka oss att det har att göra med att byggandet av huset tar mycket tid. Men även att det har skett ett fjärmade från Helsingfors konstliv, både geografiskt och kulturellt. Och det var väl åtminstone delvis en medveten effekt av flytten.

Från oktober 1947, då Seppo och Elga deltog i en samutställning på Galerie Hörhammer i Helsingfors går det tre år till oktober 1950 innan Seppo och Elga hade en större utställning igen, på Kirjastotalo i Tammerfors.

Under 1950-talet har vi inte några uppgifter om att Elga hade några separatutställningar. Däremot hade hon och Seppo många parutställningar, främst i Tammerfors. Elga deltog i många olika samutställningar även i andra städer.

Elgas målningarna förändrades kring 1950, ett gradvis skifte kan anas jämfört med 1940-talet.

Tjocka färglager eller användandet av palettkniv för att applicera färg på duken användes mer sällan. Ett mindre, kortare penseldrag som lämnar underlaget delvis omålat syns allt oftare tillsammans med tunnare färglager. Människors huvuden blev lite rundare och placerades oftare mer i periferin.

Under 1950-talet målade hon även många stilleben. Föremål som Elga avbildade i sina stilleben fanns ofta i hennes hem och många av dessa finns fortfarande kvar hos släkten.

Elga hade inga separat- eller parutställningar under 1956, 1957, 1958 och 1959. En förklaring till det är säkert att Elga skrev på en roman.

Bokförlaget WSOY utgav 1959 Elga Sesemanns självbiografiska roman Kuvajaisia - Erään omakuvan taustamaisemaa ("Speglingar - ett självporträtts bakgrund"). Den beskriver hennes barndom och uppväxt, fragment ur ett barns perspektiv. Den fick mycket goda recensioner. Boken ger också många förklaringar till motiv i Elgas måleri, inte bara för tiden fram till då boken skrevs, utan även senare.

Under 1960-talet blev Elgas motiv allt mer surrealistiska och materialvalet blev ofta gouache på papper. 1960 och 1962 hade hon två stora separatutställningar i Tammerfors.

Under 1963 blev Seppo sjuk i cancer. De bestämde sig för att åka till Indien. I Indien bodde Seppos äldsta storasyster Marja sedan 1948. Hon var missionär och hade även goda förutsättningar för att ta hand om Seppo under hans sista tid.

Den 27e maj 1964 flög de från Helsingfors till Kairo, stannade där ca en vecka innan de flög vidare till Indien. Från Egypten och Indien skrev de resereportage som de illustrerade med teckningar och foton som de skickade till Finland. Dessa publicerades i Aamulehti (en av Finlands största dagstidningar, huvudkontor i Tammerfors, huvudsaklig distribution i mellersta Finland/Birkaland). I Indien besökte de bl a Bombay, Bangalore, Mysore och Ooty. Seppo dör den 30e juli 1964 och begravs i Indien.

Efter Seppos död bodde Elga under vinterhalvåret i vår pappas lägenhet i Helsingfors. Vår familj bor i Stockholm sedan 1951. Denna lägenhet användes bara av vår familj under jul och sommaren och hade ett extrarum som Elga hade som sovrum. Hon hyrde även en ateljélokal i närheten av lägenheten där hon spenderade nästan all sin vakna tid.

Först 1966 återkom hon med en separatutställning i Helsingfors, hennes första separatutställning hos Galerie Hörhammer.

Den följs de kommande åren under 1960-talet av flera utställningar, bl a separatutställningar 1967 på Kirjastotalo i Tammerfors, 1968 på Galerie Schloss Remseck, Stuttgart, Tyskland, 1969 på Galerie Hörhammer i Helsingfors.

Under 1960-talet och 1970-talet fanns det många inslag av surrealism, med många religiösa symboler i Elgas målningar.

Elgas familj gick inte i kyrkan. Många i familjen hade teknisk/naturvetenskaplig utbildning vilket kanske antyder en viss ateistisk/agnostisk kultur. Familjen var officiellt protestanter, Elga var medlem i den tyska församlingen i Helsingfors då hon dog 2007.

Även om inte Elga själv var troende, så var hon konfirmerad och kvällsbön existerade i hemmet när hon var barn. Men det var kanske mer att betrakta som normativa traditioner.

Elga gillade kyrkobyggnader, kyrktorn, kyrkklockor, valv och andra arkitektoniska attribut. Hon tyckte om rökelse, kyrkomusik på orgel och rysk-ortodox körsång och många föremål med religiösa förtecken. Hon målade många änglar.

Många målningar lånar som sagt element från Elgas barndom. Flera målningar är målade som om de hade en oval passepartout. I Elgas barndomshem och hos släktingar fanns det målningar och gamla fotografier som hade ovala ramar. Musikinstrument, i synnerhet fioler förekommer ofta.

Elga uppskattade klassisk musik. Hon växte upp i ett hem där musik var betydelsefull. Hennes pappa byggde fioler och spelade i stråkkvartetter i hemmet. Mamma Olga spelade piano, och även barnen. Så hela familjen kunde läsa noter. Nelly började även spela fiol strax innan pappan dog. I Helsingfors under kriget gick familjen på konserter. Elga har gjort flera teckningar under 1940-talet tillskrivna olika klassiska musikstycken. Elga hade en tramporgel i huset i Ruovesi. Från 1965 och fram på 1980-talet spelade Elga mycket grammofon i sin ateljé i Helsingfors.

Under 1970-talet var Elga representerad på många utställningar. Hon hade separatutställningar hos Galerie Hörhammer i Helsingfors 1970, Taidesalonki Husa i Tammerfors 1970, Galerie Hörhammer i Helsingfors 1972, Taidesalonki Husa i Tammerfors 1972, Galleri Orvokki Moisio, Tammerfors 1975, Galerie Hörhammer i Helsingfors 1976, Galerie Phergus, Helsingfors 1979.

Under 1970-talet och framåt finns många målningar med inspiration från minnesbilder och synintryck som genom ett fönster med regnvatten, eller genom ett fönster i ett tåg som svischar förbi lador och fält. Elga åkte tåg till skolan när hon var barn. Även när hon som vuxen åkte tåg i Finland kunde hon svära över att resan blev förstörd om det var solsken.

På hösten 1976 dog Elgas lillasyster Nelly, 51 år gammal, utan förvarning av plötsligt hjärtstopp. Nelly bodde i Stockholm, dit hon flyttade efter sitt giftermål 1951 och har två döttrar.

Nellys död förklarar nog varför Elga inte har några separatutställningar under 1977 och 1978

Under 1980-talet är Elga representerad på många olika samutställningar runt om i Finland men bara två separatutställningar, en i Ruovesi 1984 och en i Helsingfors 1986.

Elgas mor Olga dog 1981 i Helsingfors, 86 år gammal.

Elga blev 1982 beviljad kostnärspension från finska staten. Detta gjorde att hon fick en väsentligt bättre ekonomi med en stadig månadsinkomst. Elga hade aldrig något avlönat arbete utan hela sitt liv försörjt sig som konstnär. Under 1960-talet och framåt har hon gjort beställningsporträtt. Professorer och direktörer, men mest bekanta och boende i bygden och deras barn. En del i olja men de flesta i pastell. Antalet beställningsporträtt avtog dock i och med konstnärspensionen.

Därtill användes den förbättrade ekonomin till att dra in telefon och el till huset. Dessutom borrades en brunn så hon fick vatten ur en kran på husets utsida och i bastun. Rena lyxen jämfört med att behöva gå 40 meter för att hiva upp en spann med vatten ur den grävda brunnen för att sedan bära upp vattnet till huset. Lampljus och kylskåp är inte dumt det heller.

1988 byggdes det en skogsväg fram till huset de 300 meterna från den befintliga gamla skogsvägen, som nu har blivit en mer normal liten grusväg i och med att det har blivit många sommarstugor runt omkring Elgas hus.

Under 1990-talet och fram till och med år 2000 fanns Elgas verk med på en rad utställningar, många olika museer, varav tre stycken utställningar på Ateneum i Helsingfors. År 2001 anordnade Ruovesis konstförening, i Viljamakasiini i Ruovesi, en retrospektiv parutställning med 50 verk, 32 st av Elga och 18 st av Seppo.

2002 gav Elga ut en diktsamling, då hade Elga just fyllt 80 år. Dikterna är som synintryck, ögonblicksbilder, blandat med minnen. De påminner mycket om hennes målningar, ofta med en melankolisk ton.

På det personliga planet kan man lätt tro att Elga skulle vara tungsint med tanke på motiv och teman i hennes konst. Men hon målade svartvingade änglar och hotande stormmoln med samma glädje som en musiker sätter ett perfekt mollackord.

Hon föredrog mulet väder framför solsken, svart/vita foton, svart/vit tv framför färg, kolorist som hon var.

Elga var lite av en enstöring, men som kunde trollbinda och entusiasmera. Om någon skulle komma på besök kunde hon anse att dagen var förstörd, för att sedan fastna i en livlig diskussion till morgontimmarna.

Elga reste inte så mycket. Texter som handlar om många av hennes samtida och äldre konstnärskolleger nämner ofta deras studieresor till Frankrike och Italien.

Elga gjorde mest inre resor. Ett slags tidsresor. Bakåt.

Som ung reste hon inte alls, så vitt vi vet. Hon besökte t ex inte St Petersburg, bara två timmar bort, trots att hela familjen talade ryska och båda hennes föräldrar hade bott i staden. Det kan också ha att göra med en viss "ryss-skräck", eller mer specifikt "bolsjevik-skräck", eftersom släkten i allmänhet och även Elga nog måste betraktas som välvilligt inställd till många aspekter av rysk kultur. Elga läste många ryska författare, lyssnade på rysk musik, tyckte om ryska konstnärer, ryska språket och föredrog alltid att titta in i en rysk-ortodox kyrka jämfört med en protestantisk. Hon drack mycket te, hade ryska prydnadsföremål runt sig och gillade ryskt bröd. Men man måste komma ihåg det var många släktingar som av olika anledningar blev kvar i Ryssland och Kaukasus efter revolutionen, många av dem hördes aldrig av. En del försvann allt eftersom, som t ex Edgars bror Harry. Men en del av släkten lever fortfarande i Ryssland.

Elga kommer från en borgerlig miljö men när hon påbörjade sina konststudier 1940 har kriget och mycket annat gjort att det inte finns några praktiska eller ekonomiska möjligheter att åka runt i Europa för att måla och studera konst.

Hon har varit runt i Finland och på Åland flera gånger, Seppos yngre storasyster Irja bodde där. Elga var i Sverige många gånger, hennes lillasyster Nelly bodde i Stockholm från 1951. Nelly dör 1976, men Elga var många gånger i Stockholm efter det, bl a för att besöka sina systerdöttrar.

Utanför Norden känner vi till dessa resor:

Elga och Seppo åkte till Paris 1953 för att ta hand om dödsboet efter Elgas faster Clara Alice Sesemann (1887 - 1952).

Hon och Seppo flög till Indien, via Egypten, 1964. De åkte i slutet av maj. Elga åkte hem på hösten sjö- och landvägen från Indien efter Seppos död. Båt till Genua i Italien och därifrån tåg till Stockholm, där hon stannade ett tag hos sin syster. 

Elga åkte till Stuttgart, Tyskland, över årsskiftet 1968 - 1969, för sin utställning där.

Vi har åkt på bilsemester med Elga, 1987. Från Stockholm via bl a Hamburg - Brügge - Bayeux - Mont St Michel - Bayonne - San Sebastian till tjurfäktingsfestivalen i Pamplona och hem till Ruovesi via bl a Lourdes - Carcassonne - Dijon - Strasbourg - Heidelberg - Göttingen på cirka fem veckor.

Vi har även tillsammans besökt Leningrad, Viborg, Tienhaara och Tallinn.

Trots uppbrottet från Tienhaara och Viborg i och med flytten till Helsingfors så upphörde inte livet med besök och kaffekalas hos släktingar. Många släktingar bodde efter kriget i Helsingfors.

Någon gång på tidigt 1960-tal flyttade Olga från Parkgatan, men hon flyttade inte långt, till Kalliolinnavägen 13, som också ligger vid Brunnsparken. I samma hus bodde redan hennes tre halvsystrar och hennes kusinbarn Georg Sesemann.

Många andra släktingar som bodde i Tienhaara/Tikkala/Viborg bosatte sig också i Helsingfors efter kriget, t ex "tanterna" Frankenhaeuser. Ellen och Osvald Parland med familj bor i Helsingfors sedan tidigare. Efter att Osvald dör flyttade också hans maka, Olgas syster, Ellen, in i huset på Kalliolinnavägen.

På 1990-talet, när Elga är drygt sjuttio år, började det bli allt svårare för henne att vara på Ruovesi. Hon bodde i vår pappas lägenhet i Helsingfors under vinterhalvåret sedan hennes man gick bort 1964. Vår pappa dog 1993 men vi behöll lägenheten så länge Elga levde. Hon hade också sedan 1960-talet en ateljé inom gångavstånd från lägenheten.

Nu börjar vinterhalvåret att bli allt längre och Elga åker taxi hela vägen från Helsingfors till Ruovesi allt senare på senvåren för att sedan åka taxi tillbaka till Helsingfors allt tidigare på hösten. Men hon räknar alltjämt huset i Ruovesi som sitt hem.

Elga får problem med sin syn på grund av grå och grön starr, vilket gör att hon nästan helt slutar att måla i mitten av 1990-talet.

Elga får dessutom spinal stenos, vilket påverkar förmågan att gå och röra sig.

Sista sommaren hon är i sitt hus i Ruovesi är 2003.

Hon fick allt svårare att gå och i Helsingfors åkte hon taxi till sin ateljé trots att det bara var 600 meter att gå från lägenheten.

De sista åren levde hon helst på sina favoriter; te, tobak, choklad och bakelser.

Vi vill särskilt tacka Aune Marttila för hennes omsorg och personliga engagemang under de sista åren då hon var till mycket stor hjälp i det dagliga livet för Elga.

I december 2006 bröt Elga lårbenet i lägenheten. Benbrottet opererades men hon fick lunginflammation och dog på sjukhuset i januari 2007. Hon blev 84 år.

Elga begravdes i Tyska kyrkan i Helsingfors. Gravsättningen är i familjegraven på Sanduddens begravningsplats, Helsingfors.

Elga hade ett mycket framgångsrikt liv som konstnär. Hon levde på sin konst hela sitt liv från 23 års ålder. Hon levde sitt liv på sina villkor. Det är få förunnat att kunna göra det, ännu färre gör uppoffringarna för att genomföra det. Hon deltog i över 100 utställningar och efterlämnar troligtvis över tusen verk, en roman och en diktsamling och många minnen hos oss som hade förmånen att lära känna henne.

Under senare år har Elga Sesemanns verk uppmärksammats stort i publikationer och betydande utställningar på bl a:

Tammerfors konstmuseum, Täältä tullaan, 2017

Den moderna kvinnan, utställning som visats under 2017 till 2022 på olika museer; Scandinavian House i New York, Millesgården i Stockholm, Uleåborgs Konstmuseum, The National Museum of Western Art i Tokyo, GL Strand, Köpenhamn och Ateneum i Helsingfors.

HAM i Helsingfors, Sinnesstämning Helsingfors 1939 - 1945, 2019

Ateneum i Helsingfors, Urbana möten, 2019

Ateneum i Helsingfors, Konstnärernas Ruovesi, 2019

Kumu Art Museum of Estonia, Tallinn 2019

Vi är verkligen glada att fler får kännedom om Elgas målningar och vi hoppas att det blir ännu några fler genom vårt arbete med att sammanställa denna hemsida.